Böcker

Böcker

måndag 24 juni 2013

Don't Breathe a Word

Don't Breathe a Word av Jennifer McMahon handlar den tolvåriga Lisa som för femton år sedan försvann och trots eftersökningar aldrig återfanns. Själv hade hon påstått att hon skulle möta "the king of the faeries" och följa med honom för att bli hans drottning. I nutid vill hennes bror Sam helst glömma allt det som hände när de var barn, men det visar sig omöjligt när det förflutna börjar göra sig påmint. Phoebe, som är Sams flickvän, inser att hon måste ta reda på vad som egentligen hände med Lisa. Kanske går det faktiskt att få henne tillbaka?

Som jag redan skvallrat om tidigare på bloggen är det här en bok som jag verkligen gillade. Den har en underbart mystisk känsla, där man liksom glider mellan det verkliga/realistiska och en slags magisk dimension utan att riktigt kunna veta vad som är vad. Spännande är den också, och fylld med oväntade vändningar. Kanske litet väl många i slutändan, men just den där oförutsägbarheten är mycket av bokens styrka.

Handlingen berättas på två plan: ett som handlar om Lisa, Sam och ett antal andra barn under tiden innan hon försvann och ett som handlar om Phoebe och Sam i nutid. Att barnen tror sig se feer och vara med om de mest konstiga saker, det kan man naturligtvis hänföra till deras livliga fantasi. Men hur kommer det sig då att Lisa försvinner? Och barns fantasifulla lekar förklarar inte en mängd konstiga saker som händer de vuxna Phoebe och Sam. Boken är väldigt snyggt berättad, och i det längsta undrar man om det kanske inte låg något i det där med feerna i alla fall – för hur kan det annars hänga ihop? Faktiskt är det till och med så att man VILL tro att feerna finns, man riktigt känner barnens förtvivlade förhoppningar om att världen skall visa sig vara mer magiskt än de vuxna vill förstå. Eller vill erkänna...

Det tråkiga med Don't Breathe a Word är att den måste ta slut. Inte bara för att det är en så bra bok att man inte vill lämna den, utan för att det då måste till en upplösning på det hela. Magi är som bekant bäst när man inte vet vad det är som händer utan bara anar att det är något oförklarligt som sker. När det skall förklaras vad som egentligen ligger bakom försvinner ganska mycket av det som gjorde boken så magisk i sig. Dock måste det sägas att Jennifer McMahon på ett skickligt sätt lyckas få ihop tillräckligt många av alla trådar som lagts ut för att man skall känna att slutet blir trovärdigt utan att vara alltför tillrättalagt, samtidigt som en del lämnas åt läsaren att fundera över. Vad man tror hände beror på hur man själv väljer att tolka det.

Don't Breathe av Word har hyllats på många andra bokbloggar redan, och det är bara att stämma in med de andra: Lingonhjärta, Dark Places, Pocketlover, Bokbabbel och Calliope. Sätt igång och läs! Om du gillar spänning, litet skräck och magi kommer du inte att ångra dig. Fast det bästa är att vänta tills man har tillräckligt med tid (perfekt semesterläsning!), för det här är en sådan där bok som man inte kan släppa när man väl börjat läsa...

8 kommentarer:

  1. Vad roligt att läsa din recencion och vad roligt att du gillade den lika mycket som jag. För den är ju bara helt fantastisk! Och otäck! Och fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Jag vågade nästan inte läsa boken eftersom den verkade så helt perfekt i min smak ... Men den var verkligen precis sådär spännande/otäck/mystisk som jag hade hoppats! :D

      Radera
  2. Det låter verkligen som en bok jag måste läsa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är absolut läsvärd! Och alla verkar tycka om den... :)

      Radera
  3. Oj vad jag stämmer in i hyllningskören!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ytterligare en, alltså! :D Men det är ju för att den är så bra...

      Radera