Böcker

Böcker

torsdag 4 juli 2013

Är du mainstream, lille vän?



Att vara som alla andra, eller för den delen att läsa samma böcker som alla andra gör, har väl aldrig varit min ambition. Däremot vill jag ju gärna se mig själv som något som har koll, åtminstone när det gäller litteratur. Men hur ligger det till med den saken egentligen?

Enligt O skrev för ett tag sedan om hur många av böckerna på Bokus pockettopplista som hon hade läst. Det är väl ett mått så gott som något, så jag tänkte försöka mig på samma jämförelse. Syftet är inte att försöka demonstrera hur många böcker jag läst, utan snarare att fundera över om jag läser samma sak som alla andra. Och dessutom att ta en närmare till på vad det är som de där "alla andra" egentligen läser.

De här böckerna finns på Bokus topplista för pocketböcker från "föregående vecka", vilket borde vara vecka 26:

  1. En man som heter Ove/Fredrik Backman
  2. Kast med liten kniv/Sara Kadefors
  3. Det store Gatsby/F Scott Fitzgerald
  4. Dandy/Jan Guillou
  5. Den sista akten/Mari Jungstedt
  6. Mörk jord/Belinda Bauer
  7. Betvingade/Simona Ahrnstedt
  8. Sju jävligt långa dagar/Jonathan Tropper
  9. Bättre tillsammans/Sheila O'Flanagan
  10. Två soldater/Roslund & Hellström. 

Ja, om min ambition är att inte vara mainstream har jag verkligen lyckats. Av de tio översta böckerna på listan har jag läst en, Den store Gatsby. Övriga har jag inte ens funderat över att läsa (utom möjligen Belinda Bauer), och två stycken hade jag inte ens hört talas om (nr. 8 och 9).

Men är det här något bra mått? Att jag inte skulle känna mig hemma bland semesterdeckarna är väl rätt förutsägbart. Men kanske det finns andra listor att titta på? Bokus har också en lista över engelsk skönlitteratur och där hittar jag en del böcker som passar mig bättre. Överst finns visserligen en box med Fifty shades of Grey, men sedan följer mer bekanta titlar som jag faktiskt läst. På andra plats hittar vi återigen The Great Gatsby, på fjärde Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane (en entusiastisk recension kommer imorgon!) och på femte To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Men två klassiker och en ny bok är egentligen inte så mycket att räkna med.

Adlibris topp 100-lista ser det rätt illa ut också. Den domineras av E L James Femtio nyanser... på de tre översta platserna. Något jag har läst kommer först på plats 13, där man hittar Dan Browns Inferno. Den som minns min recension kommer dock ihåg att jag i princip ansåg att det var ett misstag att läsa den. Även hos Adlibris domineras pockettoppen av deckare och följaktligen har jag inte mycket att hämta där heller.

Går vi istället över till barn- och ungdomslistan börjar det likna något. Där finns ett antal urban fantasy- eller rena fantasyböcker, av vilket man kan dra slutsatsen att ungdomar gillar dessa genrer. De jag har läst är Stad i skuggor av Cassandra Clare (nr 4), Skuggan av Petrus Dahlin/Lars Johansson (nr 9), Hungerspelen av Suzanne Collins (nr 11) och Berättelser från Engelsfors (nr 14). På listan finns också böcker av PC Cast/Kristin Cast (nr 1) och Kristin Cashore (nr 7) där jag läst andra delar i samma serie. Ingen av böckerna på listan är titlar jag inte redan känner till.

Adlibris har också en lista över fantasy, som domineras totalt av GRR Martin (nr 1, 3-7, 11 och 13). Jag har inte läst alla hans böcker, men sett tv-serien och känner mig väl bekant med dem. På den här topplistan har jag dessutom läst Eld (nr 2), De utvalda/Monstrets dotter av Kristin Cashore (nr 8), De första tolv av Justin Cronin (nr 9), På stort alvar av Johan Theorin (nr 14) och The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman (nr 15). För resterande två författare på listan har jag läst andra böcker i samma serie. Fantasyböckerna är alltså helt och hållet inom min domän, enligt den här listan. Hmm, litet konstigt känns det med tanke på att jag själv anser mig knappt läsa fantasy överhuvudtaget. Men det är nog så att de lägger samman fantastik med fantasy och ser det som samma sak. Jag tycker man bör vara litet mer noga med genrerna, och upptäcker att det också går att få fram en topplista över kategorin skräck- och spökhistorier. Där ser det ut så här:
  1. De första tolv/Justin Cronin
  2. På stort alvar/Johan Theorin
  3. Flickan från ingenstans/Justin Cronin
  4. När skruven dras åt/Henry James
  5. Barnflickan/Hanna von Corswant
  6. Varma kroppar/Isaac Marion
  7. World War Z/Max Brooks
  8. Det/Stephen King
  9. Nattsidan/Joyce Carol Oates
  10. Lilla stjärna/John Ajvide Lindqvist
Den här kategorin är ju den där jag borde ha koll, och det visar sig stämma. Alla böckerna tillhör sådant som jag läst eller till och med har hemma i bokhyllan, förutom Nattsidan av Joyce Carol Oates. Den befinner sig dock i ett paket på väg hem till mig, så den räknar jag in bland mina egna böcker.

Samma sak gäller om vi slutligen går över till klassikerlistan. Där hittar vi på plats 1-10: Den store Gatsby/F Scott Fitzgerald (nr 1 och 2), Den allvarsamma leken/Hjalmar Söderberg, Brott och straff/Fjodor Dostojevskij, Nybyggarna/Vilhelm Moberg, Madame Bovary/Gustave Flaubert, Främlingen/Albert Camus, Äcklet/Jean-Paul Sartre, Doktor Glas/Hjalmar Söderberg, Siddhartha/Herman Hesse. Det är  bara att pricka av en efter en, jag har läst allihopa. En del klarade jag av när jag läste litteraturvetenskap, men de flesta har jag läst ändå. Vissa flera gånger (Doktor Glas, framför allt).

Så vad drar vi för slutsatser av det här? Jag kan tryggt kalla mig mainstream när det gäller skräck, klassiker och fantasy (på sätt och vis, enligt mina invändningar ovan). Inom de kategorierna läser jag uppenbarligen detsamma som alla andra (enligt försäljningssiffrorna), även om jag nog klämmer in rätt många andra böcker också. När det gäller den "vanliga" litteraturen är jag däremot bortom all räddning. Det är få deckare som intresserar mig tillräckligt för att jag skall läsa dem och i alla fall inga som är bästsäljare för tillfället. Bland icke-deckarna är det få jag ens skulle överväga att läsa, de känns helt enkelt inte som min typ av böcker. Men samtidigt inser jag av de ständigt välbekanta titlarna och författarnamnen på listorna att de har så pass stort genomslag att jag trots allt känner väl till dem. Kanske jag kan kalla mig "passiv mainstream"...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar