Det mörka tornet ... nu är det dags!

Jag har läst ganska mycket av Stephen King, men av någon anledning har det aldrig blivit av att jag tagit mig an hans fantasyepos Det mörka tornet. Det här serien på åtta böcker är ju enligt Kingen själv hans stora livsverk, och då känns det givetvis som något av ett måste.

Jag var en gång nära att börja läsa den första delen, men fastnade på något sätt på de första sidorna och lade den åt sidan. Nu har jag istället gjort något som för mig är helt nytt, nämligen lyssnat på en ljudbok. Visserligen gillar jag att lyssna på saker, inte minst nedpoddade radioprogram som brukar vara mina ständiga följeslagare på tunnelbana och promenader. Men ljudböcker har jag varit tveksam inför, de är ju så långsamma! Jag är van att läsa väldigt snabbt, inte att behöva vänta på en uppläsare som låååångsamt tar sig igenom boken.

Den första delen i serien, Revolvermannen, är alltså min första ljudbok, och jag blev mycket nöjd med den. Dels med ljudboken som sådan, som faktiskt fungerar bra att lyssna på samtidigt som jag gör andra saker (även om det tar en hiskelig tid att plöja en hel bok...). Dels med boken som sådan, som jag gillar skarpt. Jag har hört från många andra som läst att det kan vara svårt att komma in i den här bokserien, att det tar ett par böcker innan man blir fast på allvar. För min del gick det dock fortare än så, jag dras in i den här mystiska världen på en gång och vill inte sluta lyssna. 

Idag har varit en av årets varmaste dagar hittills, med en obönhörligt stekande sol och alldeles för varmt hemma i lägenheten. Jag dricker cola med mycket is och liksom flyter med när revolvermannen Roland färdas genom öknen, får solsting och minns sin barndom och människor han dödat under sitt sökande efter Mannen i svart. Handlingen utspelar sig i en civilisation som brutit samman, men där man kan ana vissa välbekanta drag. Det finns ett vemod över Roland när han förlorar sig i det förflutna, som en av de sista som fortfarande kan berätta om hur allting en gång var. Men kanske finns det inte någon som bryr sig om det som inte längre finns kvar, eller som egentligen bryr sig om att försöka förstå honom.

Efter Revolvermannen väntar del två, När tre blir dragna. Jag ser fram emot den, rapporter kommer framöver om hur läsandet/lyssnandet går. Kanske blir det här sommaren när jag tar mig igenom hela Det mörka tornet?!