Böcker

Böcker

lördag 24 augusti 2013

Från Divergent till Insurgent

Insurgent är andra delen i Veronica Roths dystopiska YA-trilogi som inleddes med förra årets Divergent. I den första boken mötte vi Tris, som lever i samhälle där människor är strikt uppdelade i olika grupper, kallade falanger: de osjälviska, de lärda, de ärliga, de fridfulla och de tappra. Varje falang har sitt eget sätt att vara och lever helt olika liv. Man föds in i en falang, men vid sexton års ålder måste man välja vilken av dem man vill tillhöra för resten av livet. Många stannar kvar där de är från början, andra väljer att byta. För vissa är valet enkelt, men en del är osäkra på var de hör hemma och om de har styrkan att lämna familj och trygghet för att ansluta sig till en annan falang är de tidigare tillhört.

Divergent handlade om hur Tris väljer falang och kämpar för att klara de svåra initieringsproven för att accepteras som fullvärdig falangmedlem. Det var en spännande historia som jag läste nästan i ett svep. Även om det var rätt lätt att förstå hur det skulle sluta var det ändå intressant att följa Tris när hon trots sin ganska tonårstypiska osäkerhet klarar att möta svåra utmaningar. Det handlar om att få vara sig själv och uttrycka sin egen personlighet, samtidigt som man vill bli accepterad och känna samhörighet med andra.

Insurgent utspelar sig direkt efter Divergent, och knyter an till det som hänt där så nära att det nog är omöjligt att förstå den här boken om man inte läst den första delen. I Insurgent har den tydligt uppdelade världen rasat samman och krig utbrutit. De som försöker kämpa emot gör det med livet som insats, vilket för både för Tris  och många andra får svåra konsekvenser då de mister personer som står dem nära. Men hon ser inte något val även om det både är riskfyllt och dessutom inte helt lätt att veta vad striden egentligen gäller.

För mig var inte Insurgent var lika lätt att ta till mig som den första boken. Den är rörigare och inte alls lika omedelbar som Divergent. Jag tyckte att allt för mycket energi lades på att Tris tjafsar och grälar med andra, vilket inte alls känns som det man borde lägga fokus på när revolutionen pågår runt omkring. Jag är inte heller särskilt förtjust i den här dystopiska världen som Veronica Roth har byggt upp. Det är liksom litet svårt att förstå poängen med den, för någon tanke borde väl ändå ligga bakom. Efter alla dystopier jag läst kan jag inte låta bli att tycka att det här är en av de mindre intressanta, långt ifrån såväl gamla klassiker som många nyare varianter.

Behållningen med den här trilogin är inte att man får lära känna en spännande dystopisk värld, utan enda anledningen att läsa är att man vill ha en spännande berättelse att svepas med i. På den punkten är jag alltså inte lika nöjd med Insurgent som jag var med Divergent. Hur som helst skall det bli intressant att läsa upplösningen på det hela i den sista delen i serien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar