Juni sammanfattat

Så har det blivit sommar på riktigt och juni har tagit slut. För min del har det känts som att det här varit en väldigt lång månad, inte minst för att den varit full med aktiviteter av olika slag. En hel del läsning och bloggande har det också blivit, och av någon anledning har flera av böckerna jag läst på olika sätt handlat om semester och sommarlov. Det har inte varit något uttänkt tema, men kanske har mitt undermedvetna sett till att välja ut sådana böcker åt mig ..?

En sådan bok var Joyland, Stephen Kings senaste som var rykande färsk från bokpressarna. Bra, men inte så otäck som man kanske hade väntat sig av honom. En mysryslig sommarlovsskräckis var Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn, medan the Quickening av Julie Myerson handlade om solsemester av det mindre trevliga slaget. Jag har också återknutit bekantskapen med Maria Langs gamla deckare, denna gång Farligt att förtära som utspelar sig i samband med en skolavslutning.

Månadens bästa bok, helt utan konkurrens, var den underbart magiska Don't Breathe a Word av Jennifer McMahon. Dessutom har jag fortsatt att läsa vidare i Walking Dead-serien, och precis som jag hade hoppades visade den sig bli mycket bättre efterhand.

Juni har också inneburit peppande inför spännande saker som händer i höst, framför allt alla nya böcker som kommer ut då. Bland de särskilt efterlängtade finns Nyckeln, som nu fått releasedatum i november. Utöver detta har jag funderat över om jag skulle försöka läsa några böcker på tyska, konstaterat att en vampyrklassikerförfattare gått ur tiden samt diskuterat det här med att det ibland går så snabbt med att översätta vissa böcker till svenska.

På hemmafronten har jag redan hunnit med ett av mina stora sommarprojekt, nämligen att storstäda mina bokhyllor, vilket ledde fram till att jag plockade ut ett par rejäla högar med böcker att läsa under sommaren. I de där högarna har jag faktiskt redan hunnit klämma ett par titlar, så de kommer förhoppningsvis att vara ganska rejält avbetade innan höstmörkret sänker sig. För nu är det ledighet som väntar, min semester börjar denna vecka och jag ser fram emot att kunna läsa och slappna av rejält den närmaste tiden. En del annat blir det också givetvis, men i alla fall har jag inte planerat att låta bloggen få sommarlov. Här kommer det skrivas om böcker precis som vanligt. För sommar och läsning hör ju verkligen ihop, inte sant?

RIP Richard Matheson

Richard Matheson har gått ur tiden meddelas det, och det var tråkigt att höra. Fast handen på hjärtat, jag trodde faktiskt att han var bortgången sedan länge. Det var nämligen verkligen inte igår som hans stora klassiker kom ut, vampyrapokalypsskildringen I am Legend från 1954. Jag läste den senast förra våren, och då skrev jag bland annat så här: 

Det här är en bok om ångest och total ensamhet, i en värld som fallit samman och det verkligen inte finns någon hopp kvar. Så dystopiskt som det kan bli, alltså. Och för den som gillar sådana saker kan den här boken verkligen rekommenderas!

I am Legend har filmatiserats flera gånger, nu senast 2007 med Will Smith i huvudrollen. Det var en ok film, om än långt ifrån lika bra som boken. Dessutom säger ryktet att Warner Bros planerar en del två, och det har jag svårt att tro blir särskilt lyckat. Ni vet, när någon annan skriver en fortsättning på en klassiker når det sällan upp till samma nivå som originalet.

Annars har faktiskt Matheson också skrivit andra böcker, av vilka flera har blivit film. En av dem (som jag inte läst eller sett på film) är The Shrinking Man från 1956. Den ser ut att vara litet mer som gammaldags klassiska skräckfilmer, förmodligen inte lika dystopisk och svart som I am Legend. Mer om The Shrinking Man och Richard Matheson finns i en intressant artikel hos SFX, där man också kan se en del bilder ur filmen. Men jag vet inte, den där spindeln man ser på omslaget (och som tydligen finns med i filmen också) knäcker nog även en förhärdad skräckläsare som jag. Brrrr...  

En oändlig mängd bra böcker...

Som jag skrev på midsommarafton är väl inte det här den tiden på året när man funderar över att gå i ide (som mumintrollen om vintern). Men jag har börjat omvärdera den saken, även om det är läsa ostört jag vill göra – inte sova. Det är nämligen så att förutom bokhögarna som jag visade häromveckan på bloggen, så har det nu på något mystiskt sätt dykt upp ännu en liten stapel med böcker som verkar otroligt läsvärda. Titta här bara ...

Så vad tror ni, är det ok att bara gömma sig i en lämplig hängmatta tills jag hunnit läsa klart alla mina böcker? För det är precis vad jag vill göra just nu! Det har varit mycket stress och jobb hela våren, men nu är det bara ett par dagar kvar till semestern. Och om någon skulle oroa sig över att jag skulle få prestationsångest av höjden på mina bokhögar så kan jag försäkra er om att så tänker inte jag. Istället är jag bara riktigt trygg när mängden böcker som är kvar att läsa känns helt oändlig. För man vill ju aldrig att det skall ta slut, inte sant?

Don't Breathe a Word

Don't Breathe a Word av Jennifer McMahon handlar den tolvåriga Lisa som för femton år sedan försvann och trots eftersökningar aldrig återfanns. Själv hade hon påstått att hon skulle möta "the king of the faeries" och följa med honom för att bli hans drottning. I nutid vill hennes bror Sam helst glömma allt det som hände när de var barn, men det visar sig omöjligt när det förflutna börjar göra sig påmint. Phoebe, som är Sams flickvän, inser att hon måste ta reda på vad som egentligen hände med Lisa. Kanske går det faktiskt att få henne tillbaka?

Som jag redan skvallrat om tidigare på bloggen är det här en bok som jag verkligen gillade. Den har en underbart mystisk känsla, där man liksom glider mellan det verkliga/realistiska och en slags magisk dimension utan att riktigt kunna veta vad som är vad. Spännande är den också, och fylld med oväntade vändningar. Kanske litet väl många i slutändan, men just den där oförutsägbarheten är mycket av bokens styrka.

Handlingen berättas på två plan: ett som handlar om Lisa, Sam och ett antal andra barn under tiden innan hon försvann och ett som handlar om Phoebe och Sam i nutid. Att barnen tror sig se feer och vara med om de mest konstiga saker, det kan man naturligtvis hänföra till deras livliga fantasi. Men hur kommer det sig då att Lisa försvinner? Och barns fantasifulla lekar förklarar inte en mängd konstiga saker som händer de vuxna Phoebe och Sam. Boken är väldigt snyggt berättad, och i det längsta undrar man om det kanske inte låg något i det där med feerna i alla fall – för hur kan det annars hänga ihop? Faktiskt är det till och med så att man VILL tro att feerna finns, man riktigt känner barnens förtvivlade förhoppningar om att världen skall visa sig vara mer magiskt än de vuxna vill förstå. Eller vill erkänna...

Det tråkiga med Don't Breathe a Word är att den måste ta slut. Inte bara för att det är en så bra bok att man inte vill lämna den, utan för att det då måste till en upplösning på det hela. Magi är som bekant bäst när man inte vet vad det är som händer utan bara anar att det är något oförklarligt som sker. När det skall förklaras vad som egentligen ligger bakom försvinner ganska mycket av det som gjorde boken så magisk i sig. Dock måste det sägas att Jennifer McMahon på ett skickligt sätt lyckas få ihop tillräckligt många av alla trådar som lagts ut för att man skall känna att slutet blir trovärdigt utan att vara alltför tillrättalagt, samtidigt som en del lämnas åt läsaren att fundera över. Vad man tror hände beror på hur man själv väljer att tolka det.

Don't Breathe av Word har hyllats på många andra bokbloggar redan, och det är bara att stämma in med de andra: Lingonhjärta, Dark Places, Pocketlover, Bokbabbel och Calliope. Sätt igång och läs! Om du gillar spänning, litet skräck och magi kommer du inte att ångra dig. Fast det bästa är att vänta tills man har tillräckligt med tid (perfekt semesterläsning!), för det här är en sådan där bok som man inte kan släppa när man väl börjat läsa...

Bloggkärlek i midsommartid

Runt om på nätet har det spridits bloggkärlek och tipsats om bloggar fullt den sista tiden. Litet kedjebrevsvarning är det väl över det här, men kanske kan det få någon att upptäcka en ny blogg man inte läst förut? Nedan finns hur som helst en hel radda intressanta bloggar!

Så här går det till: 

"Man publicerar hela listan, även sin egen blogglänk, och lägger i slutet av listan till en länk till en blogg som man vill tipsa om (Det behöver inte vara en bokblogg). Därefter skriver man en kommentar till den man länkat till med en direktlänk till inlägget med länklistan. Den person som blivit länkad gör samma sak och förhoppningsvis kommer listan spridas till flera bloggar för att slutligen komma tillbaka till Författardrömmar. 

Den som har den sista länken när klockan blir 22.00 den 23 juni publicerar hela listan i sin blogg och länkar i slutet av listan till Författardrömmar och skriva en kommentar i hennes blogg med en direktlänk till listan så att hon kan publicera den i sin blogg. Kontakta Författardrömmar om ni har några frågor."

1. Författardrömmar
2. Ninas film och bokblogg
3. 23 Minuter
4. C.R.M Nilsson
5. Monika
6. Lotten
7. och dagarna går…
8. Enligt O
9. Fiktiviteter
10. Lingonhjärta
11. Skuggornas bibliotek
12. Dark places

Faaarlig midsommar!

Är du en sådan där som är ute och plockar sju sorters blommor på midsommarafton? Pffft! På midsommar finns det andra viktigare saker att göra, som till exempel att plantera hattifnattar. Detta åtminstone enligt Farlig midsommar, där Tove Jansson ger oss fina alternativ till midsommarstång och sillätande. Handlingen i boken är en lagom galen historia, med översvämning i Mumindalen, en flytande teater, en vresig råtta och inte minst massor med hattifnattar (mina elektriska älsklingar). Helt underbart, även om min favorit bland muminböckerna ända sedan jag var barn alltid varit Trollvinter där mumintrollet i vaknar upp ur sitt ide fastän det fortfarande är vinter. En ny värld öppnas för honom, fascinerande och farlig med den hemska Isfrun som dödar alla i sin väg (den stackars ekorren!) och den läskiga Morran. Fast precis just nu är det kanske inte rätt tid på året att läsa om mumintroll som går i ide. Den boken är det inte dags att plocka fram förrän höstmörkret har lagt sig och sommaren är långt borta. Nu är det ljusa nätter som gäller. Trevlig midsommar på er allihopa!

Semester när den är som värst

Av någon anledning verkar nästan alla böcker jag läst på sistone på olika sätt handla om semester eller sommarlov. Fast några trevliga och avkopplande ledigheter förekommer knappast i de böcker jag läser, och det gäller i högsta grad också för The Quickening av Julie Myerson. I den boken åker ett nygift par, Rachel och Dan, på bröllopsresa till en riktig paradisö i Karibien. Men ingenting blir som de hade hoppats, för de har inte ens hunnit till hotellet innan Rachel börjar märka att något inte riktigt stämmer. Efterhand blir allting mer och mer konstigt och otäckt. Är det så att hennes nyblivne make döljer någon slags hemlighet för henne? Och inbillar hon sig, eller är det verkligen så att möblerna flyttar på sig och glas går sönder fastän ingen rört dem? Är till och med hennes liv i fara, och vem är i sådana fall ute efter henne?

The Quickening är enkelt och effektivt berättad, med en ganska snart rejält obehaglig stämning. Man riktigt känner den heta solen och den klaustrofobiska känslan av att vara fången på en plats man inte kan komma ifrån. Inte så att Rachel egentligen är instängd, men ni vet: flygresan hem är bokad till en viss dag och alla andra njuter av sin semester. Då är det rätt svårt att bara ge sig av även om man tycker att allt är fruktansvärt. Dessutom vågar Rachel inte lita på någon, inte ens sin man. Som läsare inser man snart att det inte heller går att lita på henne. Det här är en sådan där historia där man i det längsta inte vet om huvudpersonen är omgiven av galna mördare, livsfarliga spöken eller helt enkelt är skvatt galen.

Är det bra då? Tja, på sätt och vis. Det här är en mörk och spännande bok som man snabbt slukar för att få veta vad som händer (även om själva grejen med det hela var lätt att lista ut på ett ganska tidigt stadium...). Problemet är bara att jag har svårt för Rachel, hon känns allvarligt talat ganska gnällig och nästan som att hon redan från början vill att deras smekmånad skall bli förstörd. Rätt tröttsamt och klyschigt är det också att hon som alltför många kvinnor inom modern skönlitteratur hanterar sin ångest med att hoppa över måltider. Om allt annat går å helvete får man väl i alla fall se till att vara smal, inte sant?

Sedan är väl inte det här heller rätt bok att läsa när man själv snart skall ha semester. Visserligen kommer jag definitivt inte att åka till någon strand i Karibien, men jag hade ändå tänkt mig att ha det trevligt tillsammans med familj och vänner. Att då läsa om ett par som upplever en riktigt helvetessemester och där det dessutom är rejält dåligt stämning dem emellan... Nej, det är inte något man vill skall sätta tonen inför den egna ledigheten.

Nu vill jag bara läsa...

Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att jag inte fattat tidigare hur bra den här boken är..? Ok, det kan ni inte. Det är obegripligt. I alla fall, Don't Breathe a Word av Jennifer McMahon är galet bra, sådär magisk och mystisk som jag vill att en bok skall vara. Visserligen har jag än så länge bara kommit ungefär halvvägs, men jag har svårt att tänka mig att resten skulle kunna vara så dåligt att det inte kommer bli en väldigt entusiastisk recension framöver.

Nu är enda problemet att det inte är dags för semester ännu, så istället för att läsa min fina bok måste jag jobba hela dagarna. Visserligen är det långhelg på gång, men då är det ju sådana där påtvingade sociala aktiviteter som gör att man inte får någon lugn och ro... Nej då, var inte oroliga för att jag blivit en total kuf – midsommar med sambon och vännerna kommer bli jättetrevligt. Jag önskar bara att dygnet kunde ha några extra timmar som jag kunde få lägga på alla underbara böcker som finns!

Totalt jävla mörker med Walking Dead

Hur skulle det vara om inte internet, datorer, tv och allt sådant fanns? Så att folk var tvungna att umgås, att se och tala med varandra istället för att hela tiden ha sin uppmärksamhet riktad mot en skärm eller hörlurar i öronen. Tror du att det skulle vara helt underbart? Eller skulle resultatet bli att du för första gången på allvar insåg hur litet gemensamt du har med folk runtomkring? Att ni skulle börja bråka, hata varandra och i slutändan ta till våld och dödande? Det är i alla fall var som händer i Walking Dead, och även om situationen där är dragen till sin spets – zombieapokalyps och allt det där – är det ändå värt att fundera över.

Jag har alltså läst ett par böcker till i Walking Dead-serien, del fem: Anfall är bästa försvar och del sex: Totalt jävla mörker. När jag skrev om min läsning av de tidigare delarna hade jag en del kritik, men som jag påpekade där kändes det värt att läsa vidare eftersom jag av andra läsare (framför allt Feuerzeug) blivit utlovat att serien skulle bli bättre efterhand. Och det blir den. I bok 5 lyfter det från att i alltför stor utsträckning handla om tjafsande och relationsproblem i gruppen av överlevare, till att bli spännande på allvar.

I de tidigare böckerna hade Rick Grimes och de andra tagit sin tillflykt till en fängelseanläggning, där det både fanns lager av förnödenheter och var lätt att hålla zombierna ute. Problemet var bara att även om de var i säkerhet var inte stämningen inom gruppen särskilt god, känslan av instängdhet blev påtaglig även om fängelset saknade fångvaktare. I bok fem börjar det dock hända saker, så vi slipper allt för stora doser av fängelseklaustrofobi. En helikopter syns på himlen, men störtar en bit bort. Av den anledningen skickas en expedition ut för att kolla upp det hela, vilket leder till att man hittar ytterligare en stor bosättning med överlevare. De människor som bor där är dock inte några trevliga bekantskaper, utan situationen blir riktigt farlig. Handlingen fortsätter i bok sex och kan sammanfattas med att man inser att det förmodligen finns rätt många andra där ute som också överlevt, men att dessa människor på sätt och vis kan anses vara ännu större hot än vad zombierna är.

"Du måste hålla folk sysselsatta, annars vänder de sig mot dig. Läsning och pippa håller inte folk sysselsatta särskilt länge. Till slut måste något hända," säger Guvernören – en synnerligen obehaglig typ som dock verkar ha rätt på den här punkten. Sensmoralen är att om folk är utelämnade till varandra och dessutom inte har något annat att göra än att försöka överleva, då börjar det att skava rejält. Här känns det som att böckerna lyfter, rent idémässigt jämfört med tidigare. Allt bråkande får ett tydligare sammanhang, det är uppenbart att det här är konsekvensen av att människor tvingas tillsammans och inte har det moderna samhället med alla dess bekvämligheter som en slags stötdämpare.

En annan sak som jag gillade var att i de här böckerna börjar huvudpersonerna i större utsträckning reflektera över katastrofen som inträffat. På det sättet får vi som läsare också mer information om vad det egentligen var som hände när zombiesmittan började sprida sig, även om det mesta fortfarande är oklart. Det introduceras dessutom ett par nya kvinnliga huvudpersoner som inte är lika mesigt hemmafruaktiga som de tidigare. Istället är det här kvinnor som är både kunniga, kapabla och kan försvara sig. Som jag sagt tidigare, rent realistiskt borde väl zombieapokalypsen kunna ta fram sådana egenskaper hos kvinnor likaväl som hos män?

Alltså: Feuerzeug hade definitivt rätt i att Walking Dead lyfter runt bok fem. Men våldsamt är det, helt otroligt mycket ibland. Det här är ingenting för den som är känsligt för blod, tortyr och avhuggna kroppsdelar...

Mer om höstens böcker

Varför sitta ute i den trista solen när man kan hänga framför datorn och fundera över vilka av alla nya böcker man skall kasta sig över direkt när de kommer ur tryckpressarna? Ett bra sätt att få veta vad som är på gång är att läsa Svensk bokhandels katalog Höstens böcker, som kommit nu i dagarna. För egen del har jag studerat den noga, och häromdagen skrev jag ett inlägg om översatta böcker. Idag kommer fortsättningen, som handlar om svenska författare som enligt planerna skall ge ut nytt under hösten.

Här är ett urval av titlar ur katalogen, av böcker som jag tycker verkar särskilt lovande (dvs. som innehåller övernaturligheter, skräck och diverse otäcka och dystra saker).

• Snögloben av Amanda Helleberg. Fjärde boken i serien om den synska Maja Grå. (augusti)
• På gränsen av Johanna Strömqvist. Fortsättningen på Smittad, vilket möjligen innebär en Stockholmsskildring med obehagliga vampyrer. Vampyrer lär det definitivt vara i alla fall. (september)
• Anden i glaset av Ewa Christine Johansson. Ungdomsbok om tre flickor som prövar en gammal läskig lek, vilken blir mycket mer på allvar än de hade kunnat föreställa sig. (september)
• Jungfrustenen av Michael Mortimer. Ett hemligt nätverk av forskare gör allt för att komma åt en mystisk ask.  Konspirationer, ond bråd död och farliga hemligheter. (september)
• Stockholm Octavo av Karen Engelman. Oroliga tider under sent 1700-tal, en mystisk spådom och en komplott att mörda kungen. (september)
• Rörgast av Johan Theorin. Den gamle skepparen Gerlof, bekant från Teorins tidigare böcker, råkar på obehagliga saker på Öland. (oktober) 
• Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Äntligen den tredje och sista delen i Engelsfors-trilogin, och enligt förhandsryktena blir det en riktigt tegelsten. (november)

Ett antal intressanta titlar finns det alltså även på svenska, tillsammans med de översatta helt enkelt en himla massa att läsa. Det blir en bra bokhöst, det känner jag på mig! 

Böcker att se fram emot under hösten!

Så här när sommaren precis börjat är det väl många som inte ens vill tänka på att det faktiskt inte är så långt till hösten. För egen del tycker jag dock att hösten är en trevlig årstid och en bra sak är att det alltid brukar ges ut många spännande böcker då. Sommaren är ju däremot mer av en stiltjeperiod på den fronten.

Svensk bokhandels katalog Höstens böcker som kom igår ger utmärkt tillfälle att drömma sig bort till mörkare månader för den med andra preferenser än sol och värme. Och efter en genombläddring av katalogen kan jag konstatera att det finns en hel del titlar som verkar klart lovande. Idag tänkte jag titta litet närmare på utländska böcker som kommer att ges ut på svenska, medan svenska författare får vänta till ett senare blogginlägg.

Här kommer en liten kalender att för den som vill planera hösten:

Augusti

• Ön av Jana Vagner. Kallas av förlaget (Ersatz) för "en rysk The Road". Ett muterat virus dödar alla i sin väg, en familj beslutar sig för att fly ut i ödemarken för att rädda sig undan. 
• Mörk ängel (Daughter of Smoke and Bone) av Laini Taylor. Urban fantasy som bland annat utspelar sig i Prag.
• Det svarta hjärtat (Black Heart) av Holly Black. Del tre i serien som började med Den vita katten, om Cassel som är en "berörare" med magiska krafter. 

September

• Beautiful Creatures. Svåra val, magiska hemligheter (Beautiful Darkness) av Kami Garcia och Margaret Stohl. Del två i serien, frågan är dock om den magiska södernkänslan finns kvar i den här boken också? 
• Drömgångaren (The Bone Season) av Samantha Shannon. Första delen i serie som utspelar sig i en dystopisk framtid där huvudpersonen bryter sig in i andra människors psyken för att leta information.
• Insurgent av Veronica Roth. Ännu mer dystopi blir det i fortsättningen på Divergent.  

Oktober

• De fördömda (The Accursed) av Joyce Carol Oates. Gotisk skräckroman som utspelar sig bland de rika och mäktiga i förra sekelskiftets Princeton. I katalogen kan man notera att förlaget valt det litet mer diskreta av de två omslag som boken har på engelska. 
• Marina av Carlos Ruiz Zafón. Återigen skriver Zafón om ett mystiskt Barcelona med människor som döljer de mörkaste hemligheter. 
• Ödemark av Yrsa Sigurdadottir. Utspelar sig på Grönland där tre islänningar försvunnit på en ödslig plats som det sägs vila en förbannelse över. 
• Legend av Marie Lu. Ytterligare en dystopi, i en framtida genommilitariserad stat tvingas två ungdomar med mycket olika bakgrund samarbeta för att överleva 

November

• 22/11 1963 (11/22/63) av Stephen King. Alla vet vad som hände det datum som gett boken dess titel. Men tänk om man kunde resa tillbaka i tiden till just den dagen..? 
• Steglitsan (The Goldfinch) av Donna Tartt. Riktigt har jag inte hämtat mig från överraskningen som jag skrev om igår, nämligen att Donna Tartts så hett efterlängtade nya bok får den här i mitt tycke helt omöjliga svenska titeln. Nåväl, jag skall sluta tjata om den saken och konstaterar att peppen ändå är total. 
• Magikernas kung (The Magician King) av Lev Grossman. Del två efter den tidigare utgivna Magikerna. 
• Kvinnan i svart (Woman in Black) av Susan Hill. Klassisk gotisk skräck av det läskigare slaget, äntligen på svenska.
• Stad av aska (City of Ashes) av Cassandra Clare. Andra delen i serien om demonjägaren Clare, som dras allt djupare in i det magiska New York som hon upptäckte i den första boken. 

Som ni ser kommer det att finnas mängder av sprillans nya böcker att välja på under hösten. Och då är detta ändå bara ett ganska begränsat urval av översatta böcker, det finns mycket mer utöver det här. Någon brist på saker att läsa kommer vi inte att lida av, det är säkert. Om allt är så bra som man hoppas, det återstår dock att se.

Översättningar, numera i allt snabbare takt

Att böcker översätts är naturligtvis bra för den som inte behärskar det språk som originalet är skrivet på, eller i alla fall föredrar att läsa på sitt modersmål (eller något annat språk, om man nu vill det). Hur lång tid det tar innan en bok blir översatt efter det att den ursprungligen blivit utgiven kan variera hur mycket som helst, men en sak man kan lägga märke till är att förlagen numera i vissa fall har väldigt bråttom. Ibland så mycket att boken kommer ut i översättning samtidigt som på originalspråket.

En bok som tydligen behöver en skyndsam översättning är Donna Tartts nya som kommer i oktober, The Goldfinch. Den skall enligt katalogen Höstens böcker 2013 komma på svenska redan i november med titeln Steglitsan. Jag ser verkligen fram emot den här boken, men den svenska titeln alltså..? Jo, goldfinch heter tydligen steglits på svenska, men där den engelska titeln känns vacker och poetisk framstår den svenska som påhittad av någon helt utan språkkänsla. Steglitsan är för mig inte heller en titel som lockar till läsning, det låter rätt trist. Vi får väl hoppas att det inte präglar översättningen av den här boken i övrigt.

Ett exempel på en ännu mer brådskande översättning är Dan Browns Inferno, som kom i våras. Där var det tydligen viktigt att pressa fram översättningar till alla möjliga språk samtidigt som det skulle hållas extremt hemligt vad boken handlade om. Inga förhandsexemplar till recensenter där inte. För min egen del blev konsekvenserna av det här rätt komiska. Jag hade hört historierna om hur förlaget hade en hel liten armé översättare inlåsta i någon bunker där de jobbade i skift med texten, men hade inte tänkt närmare på det hela. Så när jag hade bråttom från jobbet och fick för mig att impulsköpa boken, då svepte jag bara in på en bokhandel och ryckte åt mig ett ex – fullt övertygad om att det var den engelska utgåvan. Det var det nu inte, vilket jag insåg då jag upptäckte att baksidestexten var på svenska.... Nu spelade det inte någon roll för mig att det var en översättning jag fick, men att titeln var samma på både svenska och engelska var faktiskt rätt förvirrande. Detta särskilt som det aldrig hade fallit mig in att Inferno kom ut samtidigt på olika språk. Jag trodde att förlagen ville ha flera tillfällen att promota boken och därför föredrog olika datum, men tydligen inte i det här fallet.

Den stora sommarläsningsbokhögen

Det hör till att bokbloggare noga skall planera sin sommarläsning och att sedan lägga upp ett foto på bloggen av den hög med böcker som man tänkt sig att läsa. Som ni kanske minns utlovade jag ett sådant foto så snart jag hade sorterat om mina bokhyllor, vilket jag gjorde i helgen. Nu har jag noga studerat bokbeståndet, prövande känt på gamla hyllvärmare och försökt föreställa mig vad för läshumör jag kommer kunna tänkas vara på under de kommande månaderna.

Resultatet blev den här nätta lilla bokstapeln:

Det man hittar i den är:
    - Wool av Hugh Howey. Litet postapokalyps måste man ju ha under sommaren.
    - Don't Breathe a Word av Jennifer McMahon. Försvunna flickor, faeries och lär vara riktigt, riktigt bra.
    - The Diviners av Libba Bray. Tegelsten med mysko mord och synsk partyflicka i 1920-talets New York.
    - Radiant Days av Elizabeth Hand. Som bekant en av husgudarna på både denna och flera andra bokbloggar.
    - We have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. Denna författares böcker är värda läsa många gånger. Den här tänkte jag återknyta bekantskapen med efter många år.
    - The Demonologist av Andrew Pyper. Jag tyckte inte riktigt om Nattvakten av samma författare, men den här låter riktigt lovande. Venedig och demonbesatthet, vad kan gå fel?
    - The Quickening av Julie Myerson. Spökerier måste jag få en regelbunden dos av. Det här verkar vara ett bra val.
    - The  Orphan Choir av Sophie Hannah. Samma sak här: spökigt och enligt uppgift klart läsvärd.
Överst i högen ser ni ett antal seriealbum som jag också tänkte klämma vid tillfälle. Walking dead fortsätter jag med, åtminstone de delar som finns översatta till svenska. Dessutom har jag tänkt läsa om en gammal favorit, Sandman av Neil Gaiman. Alla tio delarna finns inte med på bilden, men jag hade tänkt läsa hela serien under sommaren. En i veckan kanske blir lagom takt?

Om det blir exakt de här böckerna jag läser återstår att se. Kanske blir jag otroligt sugen på något helt annan, kanske lever några av dem inte upp till mina förväntningar. Som det känns nu vore det i alla fall trevligt att läsa just den här högen. Men, handen på hjärtat tror jag nog inte att den kommer räcka så långt. Det blir nog mer böcker, och den senaste tiden har jag börjat fundera på att begrava mig i någon av de här två rejäla tegelstenarna:

Både Pestens tid och Det är på en bra bit över 1000 sidor vardera, så de räcker länge, länge. Jag har läst dem, men det var decennier sedan vid det här laget och Pestens tid har jag bara läst i den ursprungliga kortare versionen. Eventuellt blir det alltså "litet" Stephen King-omläsning framöver.

Vid närmare eftertanke inser jag dock nu att de flesta böckerna i de två högarna ovan antingen är inbundna eller rätt stora. Och sådant är ju svårt att läsa om man befinner sig på resande fot, vilket jag åtminstone under en del av semestern kommer att vara. För säkerhets skull plockar jag därför ihop en extra liten bokhög med pocketböcker:

Av Benedict Jacka, Ben Aaronovitch och Cornelia Read har jag läst tidigare böcker i samma serie och vill gärna fortsätta med fler. Att Fred Vargas är en författare som jag kan gilla har jag förstått av andra bloggare, så den får komma med här. Det får också The 5 Wave av Rick Yancey göra. Ya om alien invasion, det låter som något som kanske kan passa den som i likhet med mig ömt vårdar minnena av svunna tider med Arkiv X.

Ovanstående foton visar med all önskvärd tydlighet att jag inte kommer ha brist på böcker att läsa under sommaren. Fast det finns också andra som inte är med på bilderna, inte minst Neil Gaimans kommande The Ocean at the End of the Lane vilken bör ramla in i brevlådan vilken dag som helst. Möjligen kommer den också ha sällskap med några andra böcker. Det kan nämligen vara så att jag beställde litet andra när jag ändå var på gång... Hur som helst kommer säkert bli en hel del läst under den närmaste tiden. Efter en hektisk vår ser jag verkligen fram emot lata sommarveckor med avslappnande läsning. Mmmm.

Sommarlov med Stephen King

Mitt allra första intryck av Stephen Kings helt nyutkomna bok Joyland när jag packade upp den ur kartongen var att den kändes ... anspråkslös. Det var inte riktigt den känsla jag hade förväntat mig, men den består även efter att jag läst klart boken. Jag menar absolut inte att den var en besvikelse, men det känns som att vi läsare får en liten bagatell som kan hålla oss lugna till hösten. Då kommer ju The Big Thing som vi väntat på så länge – Doctor Sleep, uppföljaren till den stora Kingklassikern The Shining.

Joyland handlar om Devin Jones, en collegestudent med brustet hjärta och sommarjobb på ett nöjesfält (som heter Joyland). Där får han slita hårt hela sommaren, bland annat genom att utklädd till Joylands maskot (en hund) roa besökande barn. Jobbet trivs han bra med trots alla timmar i varm hundkostym, värre är de ensamma nätterna då han lyssnar på the Doors, läser Sagan om ringen och ältar det faktum att han nyligen blivit dumpad av tjejen han hade hoppats skulle vara hans livs kärlek.

Men Joyland är ju en bok av skräckmästaren nummer ett, då borde det väl finnas med något otäckt också? Visst, ett nöjesfält måste ha ett eget spöke (visste ni inte det?), så även Joyland. En flicka har ett antal år tidigare blivit mördad där, inne i spökhuset till råga på allt. Och då bara måste hon ju spöka därinne också, på ett sätt som gör att enbart personalen förstår att hon inte ingår bland den ordinarie rekvisitan. Jag tycker dock inte att Stephen King gör så mycket av de övernaturliga elementen, även om spänningen stiger mot slutet av boken. Spökhistorien är viktig, men är mest ett slags litet lagom mysterium som man får fundera på parallellt med den riktiga handlingen. För egentligen är det här berättelsen om hur Dev hanterar övergången till att bli vuxen, börjar ta ansvar för sitt liv och får nya perspektiv på tillvaron. Särskilt mycket till skräck är det inte.

Alltså, Joyland är långtifrån en bok man blir vettskrämd av. Men det är en rätt gullig coming of age-historia som man mycket väl kan lägga ett par timmar på. Det är väl gott så, men nu väntar vi med spänning på något riktigt, riktigt bra och otäckt i nästa bok!

Vad sägs om litet sommarzombieläsning?

Bländverk är en e-boksantologi med tretton skräcknoveller av svenska författare. Samtliga är nyskrivna, av både kända och något mindre kända namn inom skräckgenren: Caroline L Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Stewe Sundin, Anna Kerubi, Jason Meredith, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén. 

Det är Swedish zombie som ligger bakom Bländverk, och den finns tillgänglig gratis för alla som vill läsa. För egen del har jag laddad ned den till min mobil och tänkte att det blir lagom att hinna med en novell eller två på väg till och från jobbet. Jag har hittills bara läst den första novellen (av Caroline Jensen), som var riktigt trevlig. Eller jag menar obehaglig, fast på ett bra sätt! 

Bländverk finns att ladda ned här, i ett antal olika format. Dessutom finns den som app för android, som man laddar ned från Google play. 

Den stora bokhyllestädningen

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen var en av mina planer inför sommaren att ta ett ordentligt tag i bokkaoset här hemma. Bokhyllorna var så fulla att böckerna nästan ramlade ut ur dem, bokhögarna hade växt sig stora både här och där i lägenheten. Därför bestämde jag mig för att den här långhelgen skulle det äntligen bli av, nu skulle det bli ordning igen!

Sagt och gjort, alla böcker har plockats fram, dammats grundligt och sorterats. Jag brukar ha rätt svårt att göra mig av med böcker, men nu var jag hård. Böcker som jag inte tyckt om när jag läste dem eller i alla fall aldrig tror att jag vill läsa igen, de åker ut. Eller ut och ut, det blir nog både Myrornas och andra nya hem för de böckerna. Kastar någon gör jag inte!

Slutresultatet blev att nu är alla mina böcker otroligt nog instuvade i hyllorna. Litet trångt är det tyvärr och något större expansionsutrymme finns inte (vadå, skulle jag skaffa fler böcker?!?). Men ändå, nu har jag inte en enda bokhög och allt ser prydligt ut. Till och med serieböckerna, som tidigare legat och drällt överallt, har fått platser i hyllorna.

Ordningen då – jag vet ju att ni är intresserade av sådana saker. Nej, det finns inte någon specifik ordning alls i mina bokhyllor. Kaos är min ledstjärna i boklivet. Någon slags logik finns det, som att de flesta böcker av samma författare står på ett och samma ställe och att vissa genrer står ihop. Storlek har också en viss betydelse, för håller man samma alla små pocketar kan man ha låg hyllhöjd och därmed maximera antalet hyllor. Men bokstavsordning eller någon som helst annan ordning (som ursprungsland eller – ve och fasa – färg på omslag), det bryr jag mig inte om. Det skulle bli alldeles för besvärligt att upprätthålla, och det rör sig om ganska många hyllmeter böcker som jag skulle få sortera. Jag vet precis var allting står, och om någon annan (t.ex. min sambo, haha) letar efter något får de antingen fråga mig eller gå på upptäcksfärd tills de hittar. Kanske råkar de på någon annan spännande bok under tiden?

Och nu när den stora bokhyllestädningen är gjord börjar det bli dags på allvar att fundera över böcker att läsa i sommar. Ett foto på en bokhög kommer framöver!

Man kan aldrig få nog av Engelsfors

Engelsfors är garanterat inte en plats där jag skulle vilja bosätta mig. Jag fick min beskärda del av gudsförgätna hålor i Bergslagen när jag växte upp, och vet i likhet med de utvalda hur hemska sådana platser kan vara. Ja, förlåt då alla som har charmiga små sommarstugor mitt i den fina skogen, men att tillbringa sin barndom på en sådan plats är själsdödande av stora mått. Det är hindrar dock inte att hundratals (tusentals?) entusiastiska ungdomar strömmat till de auditions som nu i dagarna hålls inför Cirkeln-filmen. Många verkar det vara som kan se sig själva som någon av de utvalda. Fast det är klart, bara för att de är med i filmen behöver de ju inte bosätta sig i Engelsfors...

Ett reportage från radions P4 om torsdagens audition i Stockholm kan man höra här:



Men det är inte slut på nyheterna än, för nu har det också blivit klart när Nyckeln kommer ut. Den 15 november kan man äntligen lägga tassarna på den sista delen i trilogin. Även om man väldigt gärna vill veta vad som händer med de utvalda så känns det naturligtvis också litet sorgligt att det hela faktiskt tar slut här. Enligt uppgift är dock Nyckeln en riktig tegelsten på över 900 sidor, så det kommer i alla fall ta en stund att läsa den. Och med datumet klart blir det till att planera kalendern. För man måste ju ha tid att kasta sig över den här boken direkt, inte sant?

Dessutom finns det ju faktiskt också nya saker att hoppas på efter Nyckeln. En sådan att se fram emot är att Mats Strandberg har planer på att skriva en skräckroman, som skall ges ut av Norstedts. Det kommer alltid mer böcker, med andra ord. Det blir nog bra det här.

Den femte systern

Mårten Sandéns serie om Jannike Faltin har varit en hyllvärmare som jag tänkt att jag borde läsa i flera år. Den femte systern kom 2008 och blev då nominerad till Augustpriset i kategorin bästa svenska barn- och ungdomsbok. Huvudperson i den här boken, liksom i de två följande, är sextonåriga Jannike. Hon är vad man skulle kunna kalla en flicka på glid, men har när boken börjar fått en praktikplats på ett museum och börjar komma bort ifrån sitt tidigare liv som fosterhemsbarn och tonårsvärsting. Fast det är klart, vissa saker kan hon ändå inte komma bort ifrån. Det gäller till exempel de konstiga drömmarna, att hon ser saker som inte andra gör och det faktum att hon kan läsa andras tankar.

Jannikes liv vänds helt upp och ned när museet där hon jobbar blir attackerat av en ilsken vätte. Som en följd av detta kommer hon i kontakt med en väldigt mystisk avdelning inom polisen som tydligen hanterar övernaturliga fenomen och konstiga varelser. Till råga på allt vill de att hon skall börja jobba för dem, för de påstår sig veta att hon har speciella krafter och är utvald för en särdeles viktigt uppgift. Jannike har svårt att acceptera det här, vilket väl vem som helst i samma situation också skulle ha. Men när hennes chef på museet blir förtrollad inser hon att det inte finns någon väg tillbaka.

Den femte systern har en tematik som påminner en del om Buffy eller Engelsfors-böckerna, med en tonårsflicka som är utvald att rädda världen. Riktigt lika helgjuten som dem är dock inte den här boken, men det hindrar inte att det är trevlig läsning. Jannike är en person som är lätt att gilla och fungerar bra som huvudperson. Hon har en trasslig bakgrund och är ganska aggressiv och kantig, men samtidigt en smart tjej som hittar bra lösningar i svåra situationer. Letar man efter böcker med tuffa kvinnliga huvudpersoner är det här ett bra val.

Även om det är riktigt hemska saker på gång i boken lyckas dock inte Mårten Sandén skapa samma gripande stämning som i till exempel Cirkeln. Handlingen blir litet för komplicerad för att man riktigt skall orka engagera sig i alla detaljer. Det hindrar ändå inte att Den femte systern är en underhållande bok med en del för genren litet originella inslag. Vad sägs om en justitieminister med en demon i handväskan eller en adlig jätte som älskar bridgeblandning?

Sommarlovsskräck

Igår skrev jag om skolavslutning, så då passar det utmärkt att det idag blir en bok om sommarlov. Fast ett rätt otäckt sådant blir det i Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn. Boken handlar om Joel, som under sommarlovet innan han skall börja åttan flyttar ut på landet med sin familj. I ett hus som för länge sedan varit en kolonianläggning för barn skall hans föräldrar driva ett vandrarhem. Att bo mitt ute i ingenstans är väl inte det som de flesta tonåringar önskar sig, särskilt som det visar sig att internetuppkopplingen minst sagt fungerar dåligt och mobiltäckningen är nästan ickeexisterande. Om det var illa från början blir det efterhand värre, för Joel börjar höra saker som ingen annan uppfattar och träffar personer som ingen annan verkar lägga märke till. Frågan är också om det som sker bara är konstigt eller om det finns anledning att bli rädd på allvar. Har det hänt hemska saker i det där huset – och kommer de att hända igen?

Det här är en riktigt bra bok, med huvudpersoner som verkligen fungerar. Jag gillar hur Joel och hans ungefär jämnåriga syster både bråkar och står varandra nära, och hur de samtidigt upplever sina två småsyskon som jobbiga och tycker om att leka med dem. Miljöerna i boken är också skildrade på ett sätt som gör att man på samma gång får en skön sommarkänsla och tycker att stället som de flyttar till är rätt så creepy. Fast trevligt ändå, om det inte vore för vissa saker ... Kerstin Hahn Lundberg lyckas bra med att bygga upp en stämning som blir otäck samtidigt som man i det längsta inte kan vara säker på om det är något riktigt ondskefullt i görningen eller om det finns naturliga förklaringar till allt. Ett konstigt ljussken kan ju vara en reflex, det måste inte vara något övernaturligt. Eller..?

Barnkolonin är en kuslig och stämningsfull skräckis som garanterat är perfekt sommarlovsläsning för någon som är i ungefär samma ålder som Joel själv (eller yngre om man är av den orädda typen). Jag själv hade verkligen älskat den här boken, den är sådär läskig och mystisk som jag ville att böcker skulle vara. Men det  är klar, alla är inte på det sättet. Jag har varit en passionerad skräckfantast så länge jag kunnat minnas, vilket när jag var barn ibland ledde till att kompisarnas föräldrar blev arga för att de tyckte att jag hade lurat deras barn att läsa böcker som gav dem mardrömmar...

Skolavslutning enligt Maria Lang

Idag är den dag då många tar studenten i Stockholm, och säkert på andra platser runt om i landet också. Vad passar då bättre än att läsa en somrig bok om en studentexamen? Fast det är klart, jag hoppas att de skrålande och flakåkande ungdomarna slipper råka ut för några giftmord i samband med skolavslutningen, vilket är vad som händer i Farligt att förtära av Maria Lang. I den boken har huvudpersonen Puck, litteraturdoktorand från Uppsala, fått jobb som vikarie på Stockholms stadsläroverk bara några veckor innan terminsslutet. Extrajobbet blir för henne en trevlig och intressant upplevelse som i mycket innebär att hon hårddrillar eleverna inför deras kommande studentexamen. Allt är bra fram till den stora skolbalen, då också en teaterpjäs skall spelas. Det som skulle bli den roliga höjdpunkten på terminen slutar istället i ond bråd död. Frågan är bara vem som är den skyldige? Maria Langs ständige mordutredare Christer Wijk inkallas och avslöjar inte bara mördaren utan också ett komplicerat nät av kärleksintriger och svek som föregått de hemska händelserna.

Farligt att förtära är Maria Langs andra bok från 1950, som nu finns i en jättefin nyutgåva av Norstedts. Jag vet att jag har läst den förut, men det är många år sedan och jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av handlingen. Idag läser jag den i alla fall inte för själva deckarintrigen, som är rätt konstlad och ointressant. Istället är det miljöskildringarna, språket och personerna som gör boken väldigt rolig. Skolan där Puck undervisar är möjligen inte exakt Östra real, men den ligger i alla fall ungefär där på Östermalm. Det betyder att handlingen utspelar sig i 1950-talsversionen av en del av Stockholm där jag rör mig rätt mycket. En del är sig likt, som att folk även på den tiden gick på Berns för att roa sig. Idag är det dock förmodligen inte så vanligt med gymnasielärare som är hunsade av barska hyrestanter.

Dessutom förekommer en hel del underbara karaktärer i boken. Jag älskar den stenhårda och välsminkade lärarinnan Katrin som använder guldmunstycke när hon röker och som verkligen aldrig skulle kunna tänka sig att stoppa strumpor åt någon karl. Jag kan tycka att Puck själv rätt ofta gör en rätt blek figur, men det finns många andra utöver henne. Katrin skall väl föreställa vara en kall typ, men något jag gillar är att kvinnor här får vara välutbildade, yrkesarbetande, snygga, välklädda och snabba i repliken – allt på samma gång. Visserligen händer det väl att de är mördare också, men absolut inte alla. Det här är 1950-tal med ett annat samhälle och andra jämställdhetsnormer än idag, men i Farligt att förtära är det verkligen inte någon hemmafrudröm som är idealet.

Bra böcker på tyska?

På sistone har jag uppmärksammat att det kommit mycket intressanta böcker som varit översatta från tyska. Som exempel kan nämnas Judas barn av Markus Heitz, Saeculum av Ursula Poznanski och Psykbrytaren av Sebastian Fitzek. Det här får mig att fundera över vad det finns för spännande titlar som ännu inte blivit översatta. Kanske vore det dags att jag skulle försöka mig på att läsa några böcker på tyska, det var länge sedan sist. Det är visserligen ett tag sedan jag gick i skolan, men av någon anledning sitter sex års tysklektioner som berget. Om jag skall prata tyska tar det litet tid för mig att hitta formuleringarna, men det är inga problem med att läsa.

I sommar tänkte jag (återigen!) besöka Berlin, som är en av mina verkliga favoritstäder. Då tänkte jag försöka passa på att hinna med litet bokshopping, men frågan är bara vad jag skall köpa. Möjligen ger det sig när jag väl är på plats, men jag tänkte ändå försöka kolla upp litet grann i förväg vad det finns för böcker som kan vara intressanta. Om det är någon som har förslag på en bok som ni tror att jag skulle gilla, hör då gärna av er! Alla tips mottages tacksamt!

Lovecraft på Dramaten i höst

Sommar är givetvis trevligt, men samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter hösten som på många sätt är min favoritårstid. Den kommande hösten släpps flera efterlängtade böcker, men det verkar också hända mycket annat spännande. En sådan sak är en uppsättning på Dramaten (Elverket): Necronomicon – en skräckmusikal, som bygger på berättelser av Lovecraft. Manus och regi står Rikard Lekander för, medan musiken är skriven av Tiger Lillies och Alexander Hacke (från Einstürzende Neubauten). Enligt hemsidan skall det vara: "en musikalisk och blodig skräckthriller om att tvingas bli vuxen och om universums brutala likgiltighet inför vår existens. En fasansfull vandring ner i avgrunden." 

I vanliga fall är inte musikaler något för mig, men det här låter riktigt lovande. Både att det är Lovecraft och att Alexander Hacke varit med och gjort musiken är tillräckligt för att jag skall börja famla efter beställningsknappen på Dramatens biljettbokningssida. Ännu bättre blir det av att huvudrollen skall spelas av Staffan Göthe, som jag såg för många år sedan när han hade rollen som djävulen i Black Rider. Det var ju faktiskt också en musikal som spelades på Elverket. Riktigt bra var det, och det har även Necronomicon alla förutsättningar att bli. Slutligen, kolla in bilden som används för att göra reklam för föreställningen. Whoa,  det där vill jag se mer av! 

Necronomicon – en skräckmusikal har premiär 3 oktober.